åldersgränser är lösningen på allt

åldersgränser



Nu fick jag vatten på min kvarn angående svenskar (och andra människors) förmåga att tänka. Det är inte statistiskt säkerställt, men det är ändå en fingervisning.

När man är ung, halvvuxen, medelålders, så verkar det som att förnuftet har gått och lagt sig och nannat en stund.

Vad bilden visar är att en person som är olämplig som förare har varit vårdslös i trafiken, han har kört 100km/h i fel riktning.
Detta är ju i praktiken mordförsök, det håller jag med om, mannen i fråga var 88 år, så antagligen gjorde han det nog inte med vilje, men det är ändå tillvitelse av mord som är på tapeten. Och det är inte hans fru eller barn jag pratar om i det här fallet. Körkortsmyndigheten måste givetvis utföra kontroller av äldre människor, är de lämpliga att köra (eller varför inte av alla) men i synnerhet äldre.

Detta är inget alternativ för den icke tänkande svensken, han vill förbjuda framförande av fordon efter en viss ålder PUNKT. Det är det de gröna och röda staplarna visar, 74,2% vill ha åldersgräns, 20,5% vill inte och 5,3% vet inte.

Så när man nu har uppnåt en viss ålder, ska vi säga 67 då är man ju garanterad en pensionär iallafall. Då kan man lika gärna gå och lägga sig och dö, vill man inte dö, då får man vackert sitta stilla i sin lägenhet några utflykter blir det iallafall inte tal om!

Eller vilken ålder är det som är gränsen, exakt vilken ålder är det? 87? (eftersom denne man var 88 och tydligen hade passerat.
då väntar vi på att det kommer ske en olycka med en 86 -åring, så kan vi sänka ytterliggare.
Jag kan föreslå en annan sak, vi börjar från båda ändarna, samma vilkor för 100 åringarna som för 18 åringarna.

snart får bara 54 och 55-åringarna köra, Det vore en aning mer rättvist, sen försvinner de också och ingen får göra några utflykter...

jag....-en hypokondriker?

En gång i tiden var undertecknad vältränad och uthållig. Det var ca 10-15 år sen, jag var snabb, och stark. Aldrig blev jag sjuk, om jag absolut inte ville vara hemma från skolan en dag eller något liknande. På anställningsintervjuer förr och nyss har jag alla gånger fått frågan om jag känner mig frisk och mår bra eller liknande.
Det har kännts skönt att kunna vara rak och ärlig på åtminstone en sak.- Ja! jag har inte varit sjuk på säkert 10 år och då var jag förkyld.

Nu har jag under ett års tid råkat ut för en massa konstiga åkommor, magsjuka hit och dit och förkylningqar av det lite grövre slaget, men har ändå inte gnällt. Mått pyton har jag gjort men jag har tagit det lugnt och väntat på att det ska lugna sig så man kan återgå till det normala.

Denna förkylning, som jag har nu, bet sig fast på en gång. Det började alltså tisdag lunch förra veckan med liiite ont i halsen, väl hemma mer ont i halsen, kvällen och natten var en enda lång febertopp med frossa och allt vad det innebär och hals ont. Dag 2 halsont ger sig och går direkt över till snuva. 4 toarullar snöt jag upp på ett dygn. Ja det är inte så farligt jag vet, men 3:e dagen har symptomen tagit form av hosta, en hosta som aldrig ger sig, konstant hosta i 2 dygn med få uppehåll. går tillbaka till snuva och lite halsont och lite feber. Hostan ger senare smärtförnimmelser ner i vänstra handen, -KUL ta det jävligt lugnt nu din förbannade tjockis tänker jag.

så har det hållit på nu, och jag har tenta på fredag, Måndag och Tisdag är avsatta till repetitiotn för att jag uttryckligen krävde det. Jag behövde Måndag och tisdag för att öva öva öva.

så väl i skolan gör jag 2 övningar ihop med kompisen, sen var det dags för lite frukost, en ostfralla och en kall god cola på det.
En klasskompis som kom lite sent tittar på mig och säger - duuu ...ser lite förkyld ut. Ja en aning svarar jag med värsta Tedrösten. Varpå klassen skrattar till lite och jag med. Efter första zippen känner jag en obehagskänsla som jag aldrig i hela mitt liv har upplevt, jag får yrsel och känner hur hjärtat börjar rusa.
Jag måste ta mig ut, bara ut, lägga mig få syre till hjärnan låta hjärtat vila, jag MÅSTE UT. Så jag småspringer och halvlägger mig i en väntfåtölj och det värsta ger sig.
Jag ber utbildningsledaren att skjutsa ner mig till USÖ för att jag är orolig, jäävligt orolig, snubben går i spinn och vet inte riktigt vad han pysslar med. Men slutligen hamnar jag på akuten iallafall, 3 minuter tog det sen hade de mätt ekg och blodtryck samt tagit tempen.

Eftersom inget hände direkt i anslutning till mitt ekg eller blodtryck så blåste jag faran över och ville hem. Då 2 timmar senare kommer en ny läkare in och vill lyssna på mina lungor, klart han fick det.
Inga fel där heller även fast de misstänkte lunginflammation.

nåväl jag är överlycklig över att bara vara förkyld, det var som att dra ut AA med 10 3

diagnos?

Alltså vad är det som är så fruktansvärt fel på mig? Någon måste ha blandat fel när han gjorde iordning kromosomsoppan åt mig, eller vad det nu är som styr.

Annars så har jag haft några samtal med försäkringskassan igen, jag tog ett långskott och försökte få dem att hjälpa mig ekonomiskt med mina studier, mest för att jag tyckte att det var värt att prova. Jag står inte och faller om de nekar mig, vilket de sannolikt gör.
Men de är riktigt obehagliga, de kör med utfrågningar som på 3 mils avstånd kan tolkas som fiskeri efter fusk.
Om de skulle hitta något som inte stämmer så blir jag väl återbetalningsskyldig för pengarna de har betalat ut för 2 år sen, även fast jag har frågat om allt 3 gånger för att det SKA stämma. De vill verkligen inte hjälpa någon, de vill stävja fusk och någon fan ska de nog hitta som fuskar eftersom alla gör det!! typ.

Mina studier är just nu ett frustrationsmoment, ämnet är svårt, kursliteraturen är obefintlig och läraren läser innantill från en powerpoint mellan 9 och 16 två dagar i veckan, resterande tid förväntas vi ha problembaserat lärande, detta innebär helt enkelt lär er själva, för nu finns det ingen att fråga!
Så tentan i fredags blev nog min första miss. I ärlighetens namn vet jag inte hur jag ska klara den överhuvudtaget, det finns som sagt ingen att fråga.

Mina drömmar och framtidsutsikter är det lille stora företaget som ska startas i Januari, om stålarna har kommit in då, det är vad som får mig att gå upp om dagarna. Det är min framtid och det som driver mig.
Jag behöver verkligen få något att bry mig om!

som Aragon sa, "du är för dålig för att kasta sten"

RSS 2.0