jope

Denna blogg tillägnas helt den där människan som satt på min balkong förra söndagsnatten.

Idag blev det glass på stortorget, detta efter mycket tjat, jag får helt enkelt acceptera att jag måste tävla och jag måste göra det riktigt bra om jag ska få äran att dela hennes sällskap.

Solen gassade och det var nääästan lite obehagligt, jag har ju svurit att ALDRIG klaga på solen, soliga dagar lever jag, regniga dagar är jag en zombie, så nästan lite obehagligt men underbart!

Så jag tjatar i en vecka om allehanda aktiviteter och idag gav det frukt, det blev flera timmar i glassbaren.
Hon delade med sig av sin dag och sitt liv. Jag lyssnar och amatörpsykolog som jag är, så inflikar jag både det ena och det andra, vad jag tycker om ditt och datt.
Man skulle kunna tro att det är helt fel approach, men psykologen i mig anser att det är precis tvärtom, hon vill höra mina åsikter, hon gillar mina åsikter (så länge de inte inkräktar på hennes sätt att leva såklart). Även fast hon mycket sällan håller med mig.

Jag kunde inte låta bli att titta lite extra när hon log, det är verkligen något speciellt med det där leendet.
Nå väl den tiden är förbi och hon har någon läcker fotbollslirare nu, spelar ingen roll, jag är ett avslutat kapitel och jag hade ju för länge sedan förlikat mig med det, det är förvisso väldigt mycket enklare att göra det när man inte har någon kontakt. Eller jag har väl aldrig varit ett kapitel, några sidor kanske, i livets bok, på sin höjd.

Vi pratade om allt och inget, men det var en skön dag. Jag ser framemot nästa tillfälle.

Jahapp, så kom det en till riktigt grinig blogg, jag är uppriktigt förbannad. Det är dessa jävla tomtar som sitter och bestämmer över oss vanliga människor. De får mig ALLTID att må illa.

Jag har haft många turer med arbetsförmedlingar och a-kassor och csn genom åren. Nu har jag ju tagit mig ifrån deras järngrepp och förtryck. Jag är en stolt framgångsrik student.

Det som har hänt nu är att jag var tvungen, och jag var verkligen tvungen att söka försörjningsstöd förra månaden, det är ett led i deras förtryck, jag får inte välja bort mitt sommarlov, och därmed förväntas jag leva på 4750 kronor i 3 månader, Jag älskar verkligen politiker, iallafall när jag får stå på sidan om och bara iakta dumhet efter dumhet, det får mig att känna mig smart. Men nu blev jag ju drabbad.

Okej Jag störde mig inte så mycket förra månaden, förutom en sak, det hade skett en insättning på mitt konto, en summa om 500 kronor. Det var min far som hade satt in den, låt oss säga att jag hade lånat ut 500 dagen innan och jag fick tillbaka den dagen efter. Detta räknas alltså som en inkomst, enligt de omyndiga socialkärringarna så har jag alltså tjänat 500 kronor. Det ansåg jag vara humor, och accepterade att jag fick 500 kronor mindre utan tjat.

Naturligtvis så ska min hyra betalas även denna månad, så jag ställer mig snällt med tiggarmössan och ber idioterna om hjälp även denna månad.
Nu frågar jag vad är det ni vill ha in utöver ansökan denna gång? Här får jag till svar: "jaaa... det är väl hyresavin och sånt?"

ÄR DU MIFFO ELLER, jag frågar dig för att du sitter och ska kunna det här, jag vill väl inte höra en fråga då! Nåväl jag får låna telefonen och får ringa till den där trevliga men oförstående människan, som jag pratade med förra månaden. Och hon meddelar utan hymmel att det är hyresavin och kvitto på att föregående månads hyra är betald.
Jaha, men nu hamnar jag i en liten knivig sits förstår du, jag har ingen skrivare hemma. Och får då till svars eller snarare en motfråga: Du har ingen annan du kan åka till och skriva ut hos? detta säger alltså en människa som jobbar på en instans, som har beslutat sig för att ha öppet mellan klockan 9-12 bara för att det är sommar. Det tycker jag är vackert.

Vad det gäller att hyran är betald, det ska väl dessa varelser skita fullständigt i, har jag inte betalat den, då är det JAG som råkar illa ut, inte de.

Detta mina vänner är ett led i detta perfekta överförmynderisamhälle som alla vill ha, eftersom vi faktiskt har valt våra politiker, som förövrigt sitter och har en massa egna åsikter på sina höga stolar. DET är fel glöm era jävla åsikter, det är mina och alla andras åsikter som ska föras fram i riksdagen, INTE Frfedriks, Monas, Beatrice, Sven- Ottos, Anders eller någon annan veta bättre människas åsikter.

Den sista raden öppnar ju naturligtvis för lite poesi...

"Du går nedtryckt i två alldeles för grova skor, det börjar visst bli höst
men den är aldrig riktigt lika grym och svartvit som man tror
Jag vet att du sa fel, och hela stan vet om den känns det som
Du gick för långt, du är alltid deras fnask. Jag säger Kom
Allt är förlåtet, dom snackar bara strunt
Dom har väl redan glömt hur kul det kan va att tumla runt

Din byst är full med rock'n'roll och håret lyser blont
Det vore orättvist om någon skulle döma dig för sånt
Vi går ut och strör små smulor till fåglarna på marken
Vissa dagar är man ett med alla mänskorna i parken
Du min ängel, här i livet får man sota för all skit som man har tyckt
Det gör dig matt och arg och nertryckt
i två alldeles för grova skor, din mun ångar av rök
Vi går hem, du kan väl ruttna på en stol i mitt kök
Jag säger KOM

Kom, så ruttnar vi ihop
på alla veta-bättre-typer som ska säga hur man gör
För har man nån gång grävt en grop
åt alla veta-bättre-typer
får man jävlar ligga i och skämmas tills man dör

Det finns ett ord för vad jag lider av, men jag har glömt det nu
Det där att komma på för sent vad man borde sagt, och Du
vet hur det känns, det vet väl jag, jag har kännt dig, jag är van
Jag borde sagt igår, vad jag kom på härom dan
Men nu är allt för sent, nu är det gjort, nu är du dömd
Du blir ett fnask och du är alltid deras fnask, och han är glömd
Men låt dom älta, dividera om vikten i det där
Här får man aldrig göra fel, här får man aldrig göra om
Jag säger KOM

Kom så ruttnar vi ihop?

Ja, du går nedtryckt i två alldeles för grova skor, det börjar visst bli höst
och den är lika spottad på som begagnade bröst
Nu faller löv, det blåser på, det börjar om
Jag säger Kom, här är världen, här är livet vi ska leva i
Vi, och alla duvorna på marken, alla fåglarna i skogen
Alla mänskorna i parken, alla herrarna på krogen
Här finns ingen som kan döma, här finns ingen mera lärd
om ditt liv, om din stad, om ditt land, om din värld
Det kommer alltid tillbaks, med veta-bättre-direktiv
Till en värld, till ett land, till en stad, till ett liv
Några smulor till duvorna, min vän
sen går vi hem"

Lasse w

men då blev det nått strul här, kom inte in, kunde inte.

Så jag skriver nu istället.

Okej i min ensamhet satt jag och surfade och spelade poker och drack öl om vartannat hela kvällen. Jag steamade efter första turneringen. Och det gick inte så bra,  tur var att jag kom in på ett omaha bord vilket naturligtvis var fel från början men det blev bra, jag vann den där rackaren. Och då bestämde jag mig för, inte så smart men ölen fick tala, att jag skulle börja spela omaha istället, bara för att slippa alla dessa fiskar/idioter/tomtar och allt man kan tänka sig att kalla dem i no limit hold em segmentet.

Fine jag vann inget mer, jag blev grymt behandlad av min otur som vanligt. Oturen ihop med andras värdering av sina hålkort är ingen bra ekvation för mig. De spelar för dåligt och har för mycket tur.

Nå väl jag får se på skärmen att någon ville prata med mig på msn. Och jag blir glad, jag blir mycket glad. Det är en människa som har betytt mycket för mig förr, hon berömmer min blogg och jag blir ännu gladare.

1 timme senare sitter vi på min balkong, dricker öl och pratar om allt så där som vi gjorde då..Jag vet jag vet jag är övernostalgisk men jag hade en underbar kväll.

klockan blir 1 eller halv 2 eller något liknande. Då väser det ifrån ett fönster mitt emot, mycket arg kärring, en riktig bitterfitta. "håll käften på balkongen!! vi försöker sova hållkäften!!!"

Alltså, jag har blivit tillsagd en gång om att jag har väsnats, då var jag 19 år och hade fest varje helg. Aldrig har någon yppat ett ord, så jag blev ganska chockad.
Helt plötsligt så ska man inte få sitta på sin balkong och PRATA, inte stoja, i Juli, i Juli när alla har semester. Det var måhända kanske det som var problemet, kärringen var avundsjuk.

Men vad gör man när ingenting finns att berätta om. Egentligen så har jag bara gjort en trevlig grej, en rolig grej, en enda grej sen sist.

Jag fick bli lite full i Onsdags. Eller skitfull, polarn och jag skulle ljumma lite på onsdagen och sen gå ut. Jag insåg ganska snart att vi aldrig skulle komma ut och det gjorde nog steffe kula också.

Framåt 23 snåret kom hans tjej hem efter sin lilla körning och då var vi fullständigt apkanon, 23:30 sitter SCHTEFFO och sover på golvet i köket, och jag pratar politik med fröken, det gick nog sisådär skulle jag tro. Men nu var det så. Förövrigt ägnade vi en låååång period med att sjunga kenneth änd de knutters låtar på värsta karaoke sätt, för henne. Det gick också sä där, tur att vi hade singback och så så att det inte bara blev mummel och sökande efter text.

Nåväl jag lurar hemåt framåt 00:30 efter ett åtminstone 2 siffrigt intag av öl. Regnet öser ner och jag är ganska frusen. 1 dag följer med en oroskänsla en deppighet och lite annat, sånt som vi brukar kalla för baksmälla.

Undrar om jag ska ta och fylla på den idag. Eller så tar jag några timmar framför gudfadern igen, JÄÄÄÄÄVLAR vad bra de är.

Jag vaknade idag, lite småglad, onsdagen bjöd på fest och torsdagen bjöd på grill. Grillningen blev sådär kan jag väl säga.
Jag hade köpt en fin stor flintastek. Och när det var dags att börja värma då...då. Klipper upp den vacuumförpackade påsen. Och stanken bokstavligen knockar mig, Köttet var härsket så att det rent av luktade as. Värden och värdinnan undsätter och hittar 3 nystyckade biffskivor i nån frys. YES det blev kött iallafall. Jag övergrillade ju naturligtvis de där skivorna och fick sitta och tugga och tugga och tugga. Det blev lite som  gummi. Men smaken var okej dock, perfekt snabbmarinad och allt var perfekt.

Nåväl min lycka varade i ungefär 30 minuter, solen hade ju hittat igenom persiennerna och väckt mig, men efter 30 minuter så hör jag det där högst bekanta ljudet av regn mot balkongtaket, så var den dagen förstörd.

Jag hade en trevlig diskussion på msn med en underbar människa samtidigt som jag spelade 2 sits på stars. Ingenting blev sagt mer än att vi kom överens om att vi tycker att dilba är ganska korkad. Jag kan ju naturligtvis inte låta bli att bli lite avundsjuk på hennes jobbarkompis som ska få äran att dejta henne ikväll. Men jag önskar ju naturligtvis de båda väldigt mycket lycka till.

Jag har tilbringat aftonen och förkvällen med en mycket god vän och kamrat. Vi har genomgått mycket tillsammans, genom åren. Detta har avtagit av naturliga och onaturliga orsaker, jobb är en lämplig kategori där. Vi blev hur som helst apfulla och skrattade åt meningslösa grejor, för oss var det naturligtvis exakt hur meningsfullt som helst.

Jag är inte ett dugg avundsjuk, bästa polaren har skaffat en flickvän som jag t om jag tar mig tid att att skriva om. Vilken underbar liten dam. Hon skulle nästan platsa i skaran av tänkbara fruar, och de är inte många. Idag tror jag att summan hamnar runt 3 strecket.

Är man kräsen och dum så är man, inte för att jag någonsin i mitt liv skulle "stjäla " denna primadonna men underbar var hon.

Vi var på 21:an för att påminna oss om gamla tider (även fast det hette "87:an då), gamla tider blev det och vi hade roligt, krogen hände, sen kebabcorner, jävla skitställe, jag bröt nog sönder fyra eller fem plast gafflar och MINST 6 knivar, HELT AP B

Jag hoppas verkligen att vi hörs igen, jag och polaren... det har gått lång tid!

Idag skulle vi ha planerat, men min kompanjon kände sig väl upptagen tror jag.

Dagen blev ändå full av skratt, det brukar kunna bli så när en 16 månader gammal systerdotter deltar, tills hon blir trött, då blir det bara jobbigt. Det är det fina med att vara morbror, man behöver inte... man kan åka hem. det råder inga tvivel om att den unga lilla damen är min ögonsten ändå. Jag älskar allt som varelsen tar sig för. Det som stör mest brukar vara andras oförmåga att låta barnet prova känna testa. Andra i det är fallet är min morsa och farsa. Jag minns inte att de behandlade mig eller syrran, så som de behandlar det här lilla knyttet. Samtidigt så har jag inga direkta minnen  från min tid som 16 månader gammal snorunge.

Jag är aningen populär i det barnets ögon iallafall. Jag fick äran att följa med och hämta barnet på dagis idag. När hon fick syn på sin mor så började hon gråta hejdlöst, i 2 sekunder. Sen fick hon se mig och vinkar så där felvänt som hon gör jämt, tar tag i mitt pekfinger och tar med mig på en promenad runt sandlådan.
Det värmer massor i hjärtat att veta att ett barn tycker om en, där finns det inga tveksamheter, barn kan inte ljuga.

Aftonen slutade hos syster, hemlagade burgare intogs tillsammans med allsång på skansen. Vansinnigt roligt var det, inte så mycket för att programmet var roligt eller att vi sjunger allsång i soffan. Nej ikväll drev vi hejdlöst med programmet och hittade på tänkbara undertexter till alla händelser och alla som visades och så, så roligt har vi :) men det VAR roligt.

Jag kan naturligtvis inte gå in på några detaljer, men nu kommer det nog bli ett litet företag iallafall. Stor potential, ganska lättdrivet, och det är lite av min hobby...

Ja den som vill får naturligtvis gissa fritt!

Det är inget färdigt, en väsentlig del saknas, en lokal, en ganska stor, en lokal på en plats där man inte stör så mycket, vi måste tänka på våra medmänniskor. Men i övrigt så är det skissat på kalkyler och kostnader.


En lokal som hade passat alldeles utmärkt för ändamålet ringde jag och hörde mig för om priser och saker, fick inget veta eftersom våran idé inte passade fastighetsbolaget.
Där är förövrigt en sak till som förbryllar mig. Om man vill hyra ut lokaler, har man verkligen råd att tacka nej, utan vetskapen om vad det handlar om. Han gillade nog inte min approach bara antar jag. han kanske var trött på sitt jobb, eller så hade han, som jag, en dålig regndag.

Nåväl, det finns massor med fastighetsförvaltare, någonstans ska det nog finnas något som passar oss.

Dagen har i övrigt varit rätt sunkig, väderprognosen är inte upplyftande den närmsta framtiden heller. En småpositiv sak iallafall. Laddaren har kommit hem!

Låg på jobbet

..idag. men det finns inget upplyftande, jag mår ganska piss. Nedstämd, uttråkad, orolig, otålig. Ja det var ungefär mitt sinnestillstånd just nu.

Jag är nedstämd av flera orsaker, eller de går nog i varandra ganska mycket allihop. Regnet får mig att må uppriktigt illa. Situationen studenter ställs inför under sommaren är absurd, den är sjuk och man vill bara döda!

otålig, det är så mycket som jag VILL göra, så mycket som jag längtar till och allt blir bara pannkaka när ekonomin ska sätta käppar i hjulet.
Jag vill åka till ett varmt land bara i en vecka, bara njuta av ett annat lands kultur. Jag vill tillbaka till skolan, NU. Jag vill åka till stockholm, favoritstaden i världen, efter Venedig.

Utråkad, ja inget känns tillräckligt spännande och kul när jag inte kan göra det som jag vill, allt blir bara satt i skuggan av allt det roliga som inte går att uppnå.

Orolig, jag känner mig osäker på var jag står , i det mesta. Jag känner inte att jag klarar av arbetsuppgifterna på mitt jobb, jag har tappat självförtroendet vad det gäller relationer.

så nej, jag klarar inte av att skriva något roligt en dag som denna.

tvättat, cyklat i regnet, fått stryk i rise of nations, ont i huvudet. Vad är det som är så jävla kul med det om jag får fråga?

det är tur att lars winnerbäck finns i winampen iallafall!

"Det var jag och fröken Svår, vi skulle hem åt samma håll
det kanske blev en liten omväg men vad spelar det för roll
Natten var så tyst och skön och månen var så vacker över taken

Hon hade tappat allt igen, varenda mening, varje hopp
Hennes utsikt var en botten, hennes drömmar var en flopp
Men ändå, där vi gick, hon skratta' till och prata' på och höll sig vaken

Hon sa: "Nu har jag rensat ur, nu spelar ingenting nån roll
Nu kan det blåsa vart det vill, för nu är allt tillbaks på noll
Och här kan allting börja om, nu kan jag se vad jag förträngt
Nu ska jag passa mig för dom, som aldrig gjort som dom har tänkt
För jag vill aldrig bli en sån, så har jag lärt mig det igen
Det kanske passar nån, men inte mig och inte än"

Varje stund, var minut, var sekund
Samma konstiga beslut
Det blir fel, slår bakut, allt går snett
men det tar aldrig riktigt slut

Solen skulle just gå opp, när vi kom hem till hennes hus
Hon hade städat och gjort fint och bjöd på te och tände ljus
Hon log och sa: "Det är väl rätt okej, vi är nog alla ganska lika
Det finns dom som tror på Gud, och dom som ägnar sig åt spel
Alla drömmer vi om lyckan som om livet blivit fel"
Det var schyst att dricka te och höra fröken Svår predika

Hon sa: "Jag säger vad jag vill, skit samma om nån skräms
om det blir pinsamt för en del, så är det ändå dom som skäms
Jag har gjort fel ibland, jag vet, men ingen mening att ge opp
Jag tror det bor en liten hjälte i varenda liten flopp
Och jag vill hellre bli en sån, så har jag lärt mig det igen
för det finns nåt bra och stort i alla om och alla men"

Varje stund, var minut, var sekund
Samma konstiga beslut
Det blir fel, slår bakut, allt går snett
men det tar aldrig riktigt slut

Nu är det höst och allt är mörkt, jag skriver brev till fröken Svår
Jag måste veta hur det går, jag måste fråga hur hon mår
Du har din egen väg att gå, skit samma vilket håll
Det kanske blir en liten omväg men vad spelar det för roll
Alltid lär man sig väl nåt, det var väl så det skulle va
Det blir en massa spe och spott, men det är skit man måste ta

Varje stund, var minut, var sekund
Samma konstiga beslut
Det blir fel, slår bakut, allt går snett
men det tar aldrig riktigt slut"

jag vill träffa fröken svår hon verkar vara en sund figur!

Inget viktigt!

Jag vill bara vältra mig i min olycka och ensamhet innan jag går och lägger mig i min stora säng, ensam...

Nä det är inte så farligt, de som känner mig vet att jag väljer vilka som passar mig, och om man är så genomkorkat kräsen, då får man väl helt enkelt acceptera att sova själv. Speciellt när man inte har förutsättningar som andra har. Näväl dagen blev en slappardag det var nog det slappaste jag har haft sen hm sen väldigt längesen.

Ett par timmar spenderades framför entropia, eller 30 minuter eller det spelar ingen roll det var trist och tråkigt och jag fick ingenting gjort.
3 st 5$ hann jag med och vann en men bustade 3 så där gick man back.
En fred tryckte jag i mig, en sån där som jag en gång blev magsjuk av, så magsjuk att jag var sjukskriven från jobbet/praktiken i 3 dagar. Dessa 3 dagar tillbringade jag mestadels hukad över toastolen. Det var ingen skön känsla. Så blir det nog inte den här gången.

Nu är det som sagt dags att sova, jag har ju snart varit halvvaken i 8 fruktansvärt tråkiga timmar.

Jag tror inte att jag ska läsa en bok i kväll heller, varför skulle jag börja med det nu, efter 10 år av serverad kultur? Nä det blir nog en film i natt också.
Kan tänka mig en gammal hederlig bröderna Cohen rulle, något i stil med Big Lebowski kanske? Ja så får det bli och den rekomenderas naturligtvis varmt!!

eder

Fredag, regn, grill, öl och senare krog. Det är sammanfattningen. Fredagen börjar med att jag inser att jag har glömt min laddare till laptopen på admins kontor, GUD vad bra, hela helgen utan laptop man bara strålar av lycka. Detta löste sig ganska bra dock snickarjävlarna var ju där så jag gick helt enkelt in och hämta den och var nöjd med tillvaron.
Klockan blir ungefär senare eftermiddag eller liknande då inser jag att mobilladdarhellvetet också hade fått ny plats på samma kontor. Åka fort på cykel och hoppas på att snickaren är kvar, det var han inte. Bra nu har jag 5 minuters samtalstid under en hel helg, kul.

Okej grillningen var ju så där underbar som bara grillning kan vara. Köttet var underbart, bjarnesåsen, pommesen, chilifyllda oliverna och allt annat vi mumsade på, likaså.

Pilkastningen vann jag som vanligt, alltså jag ska sluta delta i den, vad är det för kul att spela om man vet att man alltid vinner?

I vanlig ordning så diskuterades tänkbara framgångsrika idéer, varför ska det vara så svårt att komma på något som ingen annan har kommit på? Men en vacker dag så kläcks den där fantastiska tanken...

Och krogen vann jag också, ÄNTLIGEN en fredag som inte var rutten.

Idag är det Lördag, den stolta hjälten från igår, har förvandlats till en slagen. Jag SKULLE ha tvättat klockan 10 idag, vid den tiden var jag nog i gränslandet, jag vaknar 15:45 och tror att jag var smart nog att boka tiden klockan 16 det var jag ju så klart inte.

Jag sov även över mammamiddag, som skulle ha varit klockan 13 eller 14, så idag blev det antagligen pasta eller pizza när jag orkar.

horosontalläge med tenacious D - pick of destiny, kan det vara något?

Ja jag är inte ett dugg blyg, jag skriver en rackare till. Jag fascineras ganska mycket och ofta över andras dumhet. nu vill jag vill bara få ur mig det här eftersom jag har stört mig hårt på det under dagen.

I dagstidningar blaskor och på radion kunde man snappa upp att hotell och restaurangfacket överväger att höja fackavgiften. Bra tänkt! det är klart att om andra lämnar fackföreningsrörelsen av en eller annan orsak, om det nu är protest eller en för betungande avgift det vet ingen. Själv är jag med TROTS att jag inte är berättigad till a-kassa och jag är student. Jag betalar alltså 339:- i månaden för att slippa jobba upp ett nytt 1 årigt medlemskap den dagen jag får ett jobb och blir arbetslös, det hoppas jag ju naturligtvis att detta aldrig sker. Men jag gör det.

Fackföreningsrörelsen är alltså villig att riskera att tappa de medlemmarna som fortfarande är solidariska och troget betalar, genom att kompensera bortfallet från avhopparna med att höja avgiften för de som finns kvar. Jag älskar korkade människor, de får mig verkligen att känna mig smart. Jag är inte korkad jämt snarare tvärtom, men när sånt här händer då känner jag mig verkligen som ett geni!

Jag har under en längre tid lekt lite på en annan site där mina tankar och idéer har fått en plats i cyberspace. Den lämnar jag förvisso inte nu, men vissa saker vill jag helt enkelt inte skriva där, av olika orsaker.

Nu börjar vi på ny kula!

Jag är en 32 årig förvirrad, överkompetent, samlad, frustrerad, besviken, överlycklig, halvkorkad, överviktig. snorunge. Det kan sammanfatta vad som kommer att skrivas här. Alltså ungefär precis samma saker som vilken människa i sverige, skulle skriva på ett ställe som detta.
Om någon ifrågasätter det sista påståendet så kan jag bara hänvisa till ett citat som riskradion använde flitigt på 80-talet. "ÄR DU SÅ JÄVVLA BRA SJÄLV DÅ"

Jag har kanske valt en halvdålig dag att starta på, men jag gillar ju att skriva och jag gillar att utrycka mig, med vad vi kallar för skrift.

Idag är iallafall en sån där särdeles dålig dag, jag tror att jag kanske har blivit av med mitt jobb. Det är ingen stor katastrof, jag ska fortsätta med mina studier till sensommaren/hösten, men det är inget bra betyg!
Jag blev ju naturligtvis glad när jag blev erbjuden en timanställning på arbetsplatsen, som jag har praktiserat hos under hela våren och sommaren. Jag tackade ja till en deal som jag kände var orättvis, men ville ändå inte sumpa mina chanser till extrajobb under hösten och vintern.
Jag har dock misslyckats ganska rejält med mina uppdrag hittils, och kunderna är missnöjda.
Jag förstår dem! Jag skulle inte heller vilja betala en massa fakturor på tusentals kronor utan att få saker levererade och/eller utförda, men till mitt försvar får man naturligtvis påtrycka att jag ALDRIG har utgett mig för att jag kan det som förväntas av mig, snarare tvärtom.
Vi får se vad som händer nästa vecka!

Annars så kretsar mina tankar, nu mer, runt eget företagande. Jag vill så enormt gärna ha något eget att jobba med, något som jag bestämmer över. Något som jag gillar att hålla på med, något som har potential att bli något stort och framgångsrikt. Problemet jag har är helt enkelt idé torka. Eller så har jag satt målet högt. Jag vill helst inte ha några konkurenter, iallafall inte någon som gör PRECIS samma sak som jag.

Några delmål har jag skaffat mig det senaste året och det är positivt, eftersom framtiden har varit minst sagt dunkel och trist under mestadelen av mitt liv. Jag har aldrig haft några högtflygande drömmar om någonting, inte vad jag kan minnas iallafall.
Eller det är klart att man som liten hade en utstakad framtid som fotbollsproffs, rockmusiker (med långt lockigt hår) Förebilderna var naturligtvis Mötley Crue och Iron Maiden, även Twisted Sister, jag menar hur tufft var det inte med Dee Sniders helrätta röda romber på kinderna.

Musik har jag aldrig haft fallenhet för så det gick bort, min fotbollskarriär bestod mest av att springa på högerkanten, springa ifrån motståndarbackarna, för att slutligen dribbla bort mig själv när det var dags för avslut. Så naturligtvis ingen fotbollskarriär heller.

Men delmålen då, jo det rör faktiskt musik, jag har köpt strängar till min gitarr, den som jag fick som 4 åring, den som aldrig har blivit spelad på annat än av morsan och morbror (som köpte den åt mig). Så nu ska jag baske mig lära mig.
Annat delmål är att fortsätta studierna och bli den hetaste datateknikern på marknaden.
Ännu ett delmål, göra iordning min lägenhet efter 4 år, rensa ut gammalt och få in nytt.

Och ett delmål som kanske aldrig kommer hända, det är att bo åtminstone ett halvår i ett annat land.

Vi får se vad jag lyckas med.