sol, glass och lite djup
Denna blogg tillägnas helt den där människan som satt på min balkong förra söndagsnatten.
Idag blev det glass på stortorget, detta efter mycket tjat, jag får helt enkelt acceptera att jag måste tävla och jag måste göra det riktigt bra om jag ska få äran att dela hennes sällskap.
Solen gassade och det var nääästan lite obehagligt, jag har ju svurit att ALDRIG klaga på solen, soliga dagar lever jag, regniga dagar är jag en zombie, så nästan lite obehagligt men underbart!
Så jag tjatar i en vecka om allehanda aktiviteter och idag gav det frukt, det blev flera timmar i glassbaren.
Hon delade med sig av sin dag och sitt liv. Jag lyssnar och amatörpsykolog som jag är, så inflikar jag både det ena och det andra, vad jag tycker om ditt och datt.
Man skulle kunna tro att det är helt fel approach, men psykologen i mig anser att det är precis tvärtom, hon vill höra mina åsikter, hon gillar mina åsikter (så länge de inte inkräktar på hennes sätt att leva såklart). Även fast hon mycket sällan håller med mig.
Jag kunde inte låta bli att titta lite extra när hon log, det är verkligen något speciellt med det där leendet.
Nå väl den tiden är förbi och hon har någon läcker fotbollslirare nu, spelar ingen roll, jag är ett avslutat kapitel och jag hade ju för länge sedan förlikat mig med det, det är förvisso väldigt mycket enklare att göra det när man inte har någon kontakt. Eller jag har väl aldrig varit ett kapitel, några sidor kanske, i livets bok, på sin höjd.
Vi pratade om allt och inget, men det var en skön dag. Jag ser framemot nästa tillfälle.
Idag blev det glass på stortorget, detta efter mycket tjat, jag får helt enkelt acceptera att jag måste tävla och jag måste göra det riktigt bra om jag ska få äran att dela hennes sällskap.
Solen gassade och det var nääästan lite obehagligt, jag har ju svurit att ALDRIG klaga på solen, soliga dagar lever jag, regniga dagar är jag en zombie, så nästan lite obehagligt men underbart!
Så jag tjatar i en vecka om allehanda aktiviteter och idag gav det frukt, det blev flera timmar i glassbaren.
Hon delade med sig av sin dag och sitt liv. Jag lyssnar och amatörpsykolog som jag är, så inflikar jag både det ena och det andra, vad jag tycker om ditt och datt.
Man skulle kunna tro att det är helt fel approach, men psykologen i mig anser att det är precis tvärtom, hon vill höra mina åsikter, hon gillar mina åsikter (så länge de inte inkräktar på hennes sätt att leva såklart). Även fast hon mycket sällan håller med mig.
Jag kunde inte låta bli att titta lite extra när hon log, det är verkligen något speciellt med det där leendet.
Nå väl den tiden är förbi och hon har någon läcker fotbollslirare nu, spelar ingen roll, jag är ett avslutat kapitel och jag hade ju för länge sedan förlikat mig med det, det är förvisso väldigt mycket enklare att göra det när man inte har någon kontakt. Eller jag har väl aldrig varit ett kapitel, några sidor kanske, i livets bok, på sin höjd.
Vi pratade om allt och inget, men det var en skön dag. Jag ser framemot nästa tillfälle.
Kommentarer
Trackback
