någon gnutta glädje
Idag skulle vi ha planerat, men min kompanjon kände sig väl upptagen tror jag.
Dagen blev ändå full av skratt, det brukar kunna bli så när en 16 månader gammal systerdotter deltar, tills hon blir trött, då blir det bara jobbigt. Det är det fina med att vara morbror, man behöver inte... man kan åka hem. det råder inga tvivel om att den unga lilla damen är min ögonsten ändå. Jag älskar allt som varelsen tar sig för. Det som stör mest brukar vara andras oförmåga att låta barnet prova känna testa. Andra i det är fallet är min morsa och farsa. Jag minns inte att de behandlade mig eller syrran, så som de behandlar det här lilla knyttet. Samtidigt så har jag inga direkta minnen från min tid som 16 månader gammal snorunge.
Jag är aningen populär i det barnets ögon iallafall. Jag fick äran att följa med och hämta barnet på dagis idag. När hon fick syn på sin mor så började hon gråta hejdlöst, i 2 sekunder. Sen fick hon se mig och vinkar så där felvänt som hon gör jämt, tar tag i mitt pekfinger och tar med mig på en promenad runt sandlådan.
Det värmer massor i hjärtat att veta att ett barn tycker om en, där finns det inga tveksamheter, barn kan inte ljuga.
Aftonen slutade hos syster, hemlagade burgare intogs tillsammans med allsång på skansen. Vansinnigt roligt var det, inte så mycket för att programmet var roligt eller att vi sjunger allsång i soffan. Nej ikväll drev vi hejdlöst med programmet och hittade på tänkbara undertexter till alla händelser och alla som visades och så, så roligt har vi :) men det VAR roligt.
Dagen blev ändå full av skratt, det brukar kunna bli så när en 16 månader gammal systerdotter deltar, tills hon blir trött, då blir det bara jobbigt. Det är det fina med att vara morbror, man behöver inte... man kan åka hem. det råder inga tvivel om att den unga lilla damen är min ögonsten ändå. Jag älskar allt som varelsen tar sig för. Det som stör mest brukar vara andras oförmåga att låta barnet prova känna testa. Andra i det är fallet är min morsa och farsa. Jag minns inte att de behandlade mig eller syrran, så som de behandlar det här lilla knyttet. Samtidigt så har jag inga direkta minnen från min tid som 16 månader gammal snorunge.
Jag är aningen populär i det barnets ögon iallafall. Jag fick äran att följa med och hämta barnet på dagis idag. När hon fick syn på sin mor så började hon gråta hejdlöst, i 2 sekunder. Sen fick hon se mig och vinkar så där felvänt som hon gör jämt, tar tag i mitt pekfinger och tar med mig på en promenad runt sandlådan.
Det värmer massor i hjärtat att veta att ett barn tycker om en, där finns det inga tveksamheter, barn kan inte ljuga.
Aftonen slutade hos syster, hemlagade burgare intogs tillsammans med allsång på skansen. Vansinnigt roligt var det, inte så mycket för att programmet var roligt eller att vi sjunger allsång i soffan. Nej ikväll drev vi hejdlöst med programmet och hittade på tänkbara undertexter till alla händelser och alla som visades och så, så roligt har vi :) men det VAR roligt.
Kommentarer
Trackback
