jope

Det är dags för en reflektion av mitt liv.

Helt enkelt är det så här, helt utan självömkan.


Jag är 33 år, jag upplever inte att jag har speciellt mycket att redovisa. Detta skrämmer mig ibland.

Men då och då  kan jag ställa mig bredvid mig själv och se att jag faktiskt är rätt lyckligt lottad.
det där med att andra har det sämre. Andra får kämpa för sin överlevnad.

Girig? Nää, men jag hoppas att jag ska kunna vara lycklig åtminstone en del av mitt liv.

Någon sa en gång ett par bevingade ord som jag fortfarande minns. "Väldigt få människor är lyckliga."
Troligtvis är detta sant, men jag känner mig ändå allt annat än lycklig( vilket något paradoxalt skulle göra mig till en idiot som inte ser till vad jag har).

Tillfällenm där jag  är nöjd, blir alltmer sällan då jag precis som nästan alla i det här landet blir lite deppiga av regn kyla moln och mörker.

Nu har det varit en riktigt tung period, jag lider väl av någon underliggande ångest kan jag tänka mig, iofs inget lite vin kan råda bot på.

Men jag är som sagt 33 år och upplever att jag faktiskt inte har åstadkommit speciellt mycket rätt i mitt liv.

Ja det kan låta som självömkan, men det är faktiskt bara en reflektion, jag står utanför mig själv i skrivande stund och betraktar.

Som 19 åring, efter ett felval som 16 åring lyckades jag skaffa mig ett jobb som budbilschaufför. Detta var inte vad som var min tanke. Eftersom jag studerade gymnasial utbildning för att bli Golvläggare.
Ett halvhjärtat försök gjordes att återuppta detta ämbete 1994 då jag hade några månader kvar i militärtjänsten. Det gick sisådär, kanske för att min chef var för självupptagen och tyckte att jag var tillräckligt duktig att utföra saker på egen hand.

Detta avslutades och nästföljande åtgärder var evinnerligt med lagerjobb och annan dynga (inte för att jag trampar ner på lagerarbetare, jag har själv varit en råtta i 4 år).

Ett eget beslut tas för att komma ur den djävligaste karusell man kan vara del av, arbetslösheten, jag skolade om mig.

En utbildning på 6 månader för att bli lastbilschaffis, detta trodde jag var mitt kall ända sedan budbilstiden 10 år tidigare. Det var det inte, t o m vår lärare ifrågasatte varför vi överhuvudtaget hade sökt till utbildningen.

Citat: det här är ett riktigt skitjobb.

Jag fick ett jobb, tack vare denna utbildning ,och min lärare skulle aldrig kunna föreställa sig vad skitjobb egentligen är. Jag blev sanerare, nej det är inte sanitet. Sanerare är att städa industriers dynga och katastrofer. Det kunde vara oljeläckage, tvättning av bunkern på sakab ( det giftigaste stället i Sverige, mycket läkemedel och annan giftig dynga) och saker som snuddar vid detta.

Efter detta så tvingades jag återigen in i lagervärlden tack vare arbetsförmedlingen (timanställningar var även då något som skulle förintas). Så, nytt lager och följande timanställning. När högsäsongen var över, på denna arbetsplats , förväntades jag godta en timanställning om 6 timmar i veckan. Så jag bad min förman bokstavligen dra åt helvete.

Något som faktiskt har hjälpt mig, det är hemskt att säga. Jag önskar inte göra om det men, jag slog halvt ihjäl mig första dagen på ett tillfälligt jobb. Jag föll handlöst 4 meter ner i backen och lyckades undkomma med en krossad armbåge.

Detta är början på det liv jag har nu. Den dagen då försäkringskassan meddelade att jag var frisk (fast jag hade samma problem som dag 12 efter olyckan) så började jag min utbildning.

Den som har orkat och hängt med ser att jag alltså har 3 utbildningar bakom mig, golvläggare, chaufför och truckförare.

Nu gör jag en rokad för att min arm förbjuder mig,  fortfarande gör, att belasta den för hårt då smärtan återkommer.

Jag blir it-tekniker, ett område som jag alltid har varit fascinerad av. Ett område som jag alltid har haft begrepp om som den bredaste yrkesgruppen i världen.

Ett område som inte tillåter en endaste människa i världen att fullständigt ha grepp om.

Jag har inte grepp om, jag får be om hjälp, jag har sällan lösningen till hands.

MEN jag brukar lösa uppgiften och det får mig att växa en liten liten micrometer varje dag.

Tyvärr har jag inget att redovisa iallafall den yttersta dagen.

Jag är en mörk människa, jag värdesätter fel saker allt som oftast!